Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kråmade kråmat
kråm·ar●stolt och kokett vrida på kroppen
för att visa upp sin (förmenta) stilighet, skönhet e.d.
komm.JFRcohyponymsvassacohyponympråla
han stod och kråmade sig framför spegeln○äv.bete sig inställsamt
hovmästaren kråmade sig för de fina gästernakråma sig (för ngn)sedan 1734jfr sv. dial. krumma, kromma med samma betydelse; nära besl. med 1krum
Subst.:vbid1-219518kråmande