Svensk ordbok 2009, webbversion

krå`ma sig verb kråmade kråmat kråm·ar●stolt och kokett vrida på kroppen för att visa upp sin (förmenta) stilighet, skönhet e.d. komm.JFRcohyponymsvassacohyponympråla han stod och kråmade sig fram­för spegeln○äv.bete sig in­ställsamt hov­mästaren kråmade sig för de fina gästernakråma sig (för ngn)sedan 1734jfr sv. dial. krumma, kromma med samma betydelse; nära besl. med 1krum Subst.:vbid1-219518kråmande